Funderar rätt ofta runt sociala medier, vår nutid och vad den gör med oss. Och hur mitt liv hade sätt ut om jag inte jobbade med det ständiga flödet av uppdateringar. Jag kanske rent av inte laddat ner Instagram eller med stor sannolikhet haft en låst profil. Balansgången mellan att inspirera och inte ge för mycket är alltid klurig. Har man dessutom svårt för selfies och en dos integritet så blir det snäppet svårare. Dagens läsning: Den HÄR artikeln i DN. Några citat... "Medan våra egna självporträtt upplevs som självironiska, uppfattas andras selfies vara på allvar." ”Jag har ofta använt mig av blygsamt skryt eftersom jag livrädd för narcissism – det vill säga att anklagas för att vara det. Att jag ska spegla mig för djupt i min bylinebild. Att jag ska prata för vitt och sitta för brett.” ”Shakespeares ord ur ’Som ni vill ha det’, att hela världen är en scen där vi bara spelar roller, ökar i relevans på nätet där våra liv har blivit rena uppträdanden.” På min gata i New York. Se på mig, se på mig, se på miiiig. Kräks.
